Varningen (science fiction roman, 2017)

- Möte med det okända

Kontakter med ickemänskliga varelser har en historia som är lika gammal som människans existens på denna planet. Mötena är lika förbryllande i modern tid som i tidernas begynnelse. Det okända är skrämmande för människan bortom allt förnuft. Spöken och andra oförklarliga fenomen har genom tiderna drivit människor till vansinne. Närkontakter med oidentifierade flygande föremål och främmande varelser är av samma art. De går inte att förklara med förnuftiga argument. Är varelserna här för att hjälpa oss eller vill de utrota oss? Ska vi ta deras påståenden eller varningar på allvar. Huvudpersonerna i boken tar varelsernas varningar på allvar och försöker stoppa terrorister i Valencia. Men är det tillräckligt? Och har livet slutligen ett mål, som inte ens det intelligenta livet, det vill säga människan, kan utplåna?

Bokens bakgrund

     Romanen är ett fiktivt verk men ändå finns här drag av verklighet. Är det som utspelar sig i romanen möjligt eller inte? De som råkat ut för närkontakter av det slag som skildras i boken är själva övertygade om att upplevelserna är mycket verkliga. I vissa fall finns det till och med fysiska bevis att något ovanligt har skett. Men ingen vet riktigt hur bevisen eller upplevelserna ska tolkas.

     Kidnappningarna i romanen bygger på verkliga skildringar. Är vi en del av universum eller är universum och allt det som finns där en del av oss? Enligt vissa kvantumfysiker är det livet som skapar universum och inte tvärtom. I denna världsuppfattning dör kroppar, men medvetandet fortsätter att existera.

     Så är vi alla bara medvetanden som flyter omkring i kosmos tillsammans med andra medvetanden och som ibland av någon orsak och för en kort tid manifesterar oss i en fysisk, kroppslig form?

     Existerar ufon, utomjordingar och spöken eller finns de bara i människans fantasi? Eller är det så att vissa människor förmår manifestera dylika syner på något oförklarligt sätt? Och om synerna och upplevelserna är verkliga, varifrån kommer varelserna? Vad vill de? Är de här för att hjälpa oss eller vill de utrota oss? Ska vi ta deras påståenden eller varningar på allvar?

     Möten med det övernaturliga har rapporterats av så många seriösa och pålitliga personer att man inte bara kan avfärda rapporterna som hallucinationer, masshysteri eller en mystisk längtan i den mänskliga hjärnan. Det finns miljontals rapporter av dylika möten och även om så mycket som nittio procent av observationerna kan förklaras bero på naturliga fenomen återstår ändå tio procent som inte kan förklaras med vetenskapliga metoder.

     Även om myndigheterna i gemen tar avstånd från övernaturliga farkoster planerar ändå försvarsmakter världen över inför eventualiteten att en sådan dyker upp. En CIA-källa erkände en gång att ”en sak är säker, vi är under observation från yttre rymden.” En fransk försvarsminister påpekade en gång att ”de oförklarliga observationerna av runda och ibland ovala, lysande objekt i vårt luftrum är störande. De rör sig ovanligt snabbt och försvinner för att igen i nästa ögonblick dyka upp på ett annat ställe. Vi förstår dem inte och ingen har lyckats förklara vad det är fråga om.”

     Den amerikanska fysikern Stanton Friedman kommer dock med lugnande besked. ”Vi ska inte oroa oss i onödan. Besökarna vill oss inget ont och de har inga planer på att överta jorden. De är bara oroliga för vad vi tänker göra, då vi blir färdiga att besöka deras världar. Vilket kommer att kunna ske om kanske hundra år.”

     Ett är säkert. De flesta forskare anser att universum kryllar av liv. Livet är oändligt, inte bara i detta Universum, utan också i andra Universa. Tillsammans bildar de Kosmos. Allting som man kan tänka sig existerar förmodligen någonstans i Kosmos. Kanske allt från planeter där dinosaurer fortfarande lever till mänskliga civilisationer som är så högt utvecklade att de inte längre behöver en kropp eller en planet och bara rör sig genom rymden som en grupp medvetanden. Förhoppningsvis kommer dessa hemligheter - om de existerar - att avslöjas för oss i framtiden. 

     Det påstås att livet på jorden har startat från början flera gånger. Olika katastrofer har utplånat allt eller nästan allt liv kanske fem eller sex gånger under jordens fyra miljarder år långa existens. Den senaste stora utplåningen skedde för cirka 65 miljoner år sedan, då bland annat dinosaurierna dog ut. Denna gigantiska katastrof gav i sin tur utrymme åt de mindre däggdjuren och i den förlängningen människan att sprida ut sig till jordens alla hörn.

     Hur ödesdigra katastroferna än har varit, har livet igen byggts vidare på de spillror katastroferna har lämnat efter sig. Även om enskilda arter har dött ut har livet som sådant varit segt. Strävan att överleva och att föra evolutionen vidare är mycket starkare än naturens och det intellektuella livets destruktiva krafter. Livet har förmodligen ett syfte, som inte ens människan kan utplåna.